Sessan två år!

Min lilla tjej börjar bli stor!

Ett helt år har gått. Jag kan verkligen inte förstå och börjar redan känna lite ångest inför hennes femtonårsdag.

Tänkte göra en kort resumé över min dotters år... men det är stört omöjligt... men i'll give it a try.

Ella Hanna Caroline Welin-Grabö 1-2 år:

• Börjar på dagis på sin ettårsdag. inskolning går som smort och hon verkar trivas kanon, hittar snart flera "kjåmpisch"ar
  
• Efter mycket om och men börjar E vid drygt ettochetthalvt års ålder att gå. Passande (?) nog i Spanien när vi var där ca två veckor med min gospelkör Joybells.
  
• E börjar prata. Fort går det. Från några enstaka ord till ibland fulla meningar.
  
• Att E under det här året har blivit medveten om saker och ting är ett faktum. Allt från vilka kläder hon vill ha på sig till maten smakar "inte gott" eller att klockan är Bompa...
  
• Under den senaste månaden har rollelkar blivit en stor del i Ellas liv. Gärna vill hon laga soppor eller låtsas koka kaffe som är för varmt så att hon kan blåsa så att det blir "bätte"
  

E blev firad hos mig, farfar var där, mormor och morfar, gammelfarmor, W-family, moster memme, jag, pappa. Hon verkade mycket nöjd med all uppvaktning, hon strålade verkligen, trots att hon egentligen var helt slut efter en dagisdag innan.
E fick ett prinsessset i födelsedagspresent på sängen av mig, det var en prinsessklänning (som hon nog hade på sig hela helgen), handväska, krona, små livsfarliga klackskor, låtsas örhängen och plastringar.
Fast den bästa presenten var nog dockvagnen som hon fick av farfar.

Välling
Glass i stora lass.

Även sessor måste gå på pottan

E och E hjälps åt att öppna paket

Det gäller att gapa stort när man äter hanburgare

Sessan äter "bujjaje" på sitt sätt. Kanske inspirerad av mormor och morfars G-i.

E och två av mina kära 'gudbarn'

En mysig kall januarihelg.

En otroligt mysig Ellahelg.
I fredags var dagis stängt, vi var en lång stund på stadsbiblioteket, ett av E´s favoritställen.
"Massa boooook!!!"
I lördags var jag, E och L på Lek och buslandet... vem, eller vilka som tyckte att det var roligast låter jag vara osagt :-) Både jag och E var trötta efter en riktig lekdag och gick och la oss tidigt.
Idag har vi tagit det lugnt, en pulkapromenix till ica, lek, läsning, tv och bakning.

Det var längesen jag la ut bilder på min lilla Sessa (som fyller två på fredag!)
Här kommer lite bilder från helgen. (Ursäkta kvalitén, alla är tagna med mobilen).

FREDAG

Lååångt där borta står sessan.

"En bok i taget" var svårt när det fanns så många spännande på ett och samma ställe.

På vägen hem stannade vi och köpte semlor. Ella satsade helhjärtat på grädden och mandelmassan och gav brödet till sin moder.

LÖRDAG

Skönt att ligga och softa i sängen med lite Bompa (tack för Svt Play!) medan mamma sminkar sig.

Pappa hade punka på bilen, så vi fick ta bussen... till Ellas stora glädje!

Klockan var lunch när vi kom fram, festis nuggets och pommes blev det för fröken.

"Fettis namnam" :-D

Det var lite högt på sina ställen

En liten nappleopard

L behövde kaffe, inte oss emot, fika är namnam

Och så behövs det lite fika i magen innan man börjar träna...

"biiisäpps" måste tränas

Ella är en sessa på att bowla... på sitt sätt :-)

SÖNDAG

Fick den här fantastiskt farliga boken av mamma i julklapp... när jag bläddrade igenom den så vattnades det i munnen på mig, serious! Nu har jag äntligen testat ett av recepten.

Devils chocolatecake.

Såhär blev resultatet. Och otroligt god!

2 0 0 9

Så har det nya året börjat.

Jag ska göra en kort summering av mitt tvåtusennio.

Ett fullständigt kaos

• Ella hinner fylla 1
• Åker på turné med Ella, Linus och 48 andra Joybellare till Spanien i 12 dagar (Ella börjar gå i Madrid )
• Farfar lämnar oss.
• Inget bröllop, ingen sambo. Jag och Linus separerar. Min fästman visade sig vara Inte mitt livs kärlek utan min bästa vän.
• Familjerådgivning och jag börjar prata med en "tant" (jag kallar henne för det)
• Flyttar till en tvåa, tre portar bort.
• Efter ett halvår med grymma smärtor - Gallstensoperation med en månad sjukskrivning som följd.
• Huvudet kommer ifatt mig. Blir sjukskriven igen för "stressrelaterade orsaker". Jobbar kvar på Deed men lägger skolan på hyllan den här terminen
• .
• Inser att jag har ett nät med helt underbara vänner som jag kan musicquiza med på onsdagar, skaka rumpa med ibland, prata med ofta och som finns där alltid.

Skulle önska mig ett lite mer stabilare, lugnare, mindre plågsamt 2010 faktiskt.

Nyårslöftet är att vara 100% ärlig mot mig själv och andra.
2010 motto är två stycken kända "citat"/böner.

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte
kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse
skillnaden."

"Att älska sig själv är början till en livslång kärlekshistoria
(O.Wilde)"

på tåget från fjollträsk

Vi har varit där sen igår morse på kurs, eller fortbildning, på fryshuset. Hela deedcrewet var med, det var nära att det inte blev ngn resa för min del pga operationen (som inte blev av), men i sista sekund lyckades jag boka biljetter.
Det har handlat om ungdomar. Forum för eldsjälar. Överlag var det bra, men det var otroligt blandat, ett seminarium peppade upp mig enormt inför mitt arbete med kidsen på deed, ett annat somnade jag på (en aningens påverkad av stark medicin skall tilläggas).

Men det ska bli skönt att komma hem. Jag har haft mycket ont. Igår hade jag fem gallstensanfall och skippade bion med kollegorna (yosofine gjorde mig sällskap dock för hon hade lite huvudvärk). Alla som känner mig förstår nog då hur ont jag hade, jag missar Inte en bio i första taget! Jag somnade på två röda.
Idag bestämde jag mig för att fasta så att gallan fick vila lite. Lyckades. Har bara haft ett anfall.
Ändå är jag supertrött.

Det blir ingen sovmorgon imorgon heller, ska vara hos farbror doktor kl åtta. Men sen är det helg! Ellahelg dessutom. Vi ska hälsa på mormor och morfar och ellas farbror som fyller 25, sen har jag lovat henne att gå på ny-lekparks-jakt och ha lite tvmys.

Längtar tills på måndag.
Ska man vara nervös?
Äh! Det får farbror doktor säga imorgon.
Nu kommer konduktören

Och draken lyfter...

Det är i motvind som draken lyfter
är ett av min mors favoritmotton. Och visst är det så, det är bara tufft att inse det just under stormen, innan draken lyft.
Tänkte skriva ett gnällblogginlägg, men draken har lyft, lite iaf.

Annars då, skrev jag i slutet av förra inlägget.
Jo...
Jag har plågats ett bra tag nu av min galla. Eller, stenarna i min galla. Har ätit stark medicin som man blir superdåsig av, träffat flera läkare och sköterskor som stuckit mig i armen.
Jag skulle opererats idag.
Inför operationen ville min kirurg att jag gjorde en magnetröntgen.
Bilderna visade att stenarna både fanns kvar i gallblåsan, hade vandrat ner längs med gallgången och var påväg ner mot bukspottskörteln. Den operation som måste göras för att ta bort alla stenar är för "komplicerad" för att göras i Lindesberg (fick tid snabbast där) så det var bara för mig att vänta på en operationstid här i Örebro istället (detta fick jag reda på igår, dagen innan operationen). Jag blev fullkomligt knäckt. Beskedet om en inställd operation, att jag inte visste hur länge jag måste gå runt och ha ont och vänta på nästa operationsbesked tog den sista musten ur mig.
...Det har gått segt att plugga idag.

Fram till strax efter lunch... då ringde en sköterska från kirurgmottagningen här i Örebro och meddelade mig att det blir operation på måndag!
Märkligt att man kan bli så glad av att veta att ngn inom dagar ska stå och skära i mig... Men det blev jag. En sån sjuk lättnad. Ringde föräldrarna och sen har det gått hur bra som helst med läsningen. Kommer sitta heeeela kvällen dock.

Imorgon ska jag, efter mycket om och men, eftersom jag egentligen skulle vara sjukskriven denna vecka, till Stockholm på kurs med jobbet. Back torsdag kväll.

/H.

Det första.

Un capítulo nuevo är spanska och betyder ett nytt kapitel.


Jag funderade länge på vad min nya blogg skulle heta. Ett nytt kapitel tyckte jag passade bra.
För sannerligen är det är nytt kapitel i mitt 23 år och nio månader lilla liv.

Det har varit bloggtorka på den gamla bloggen under en lång tid. Jag har saknat den, men inte kännt att jag haft varken ork eller lust att skriva något.

Så varför ett nytt kapitel?
För att fatta mig ganska kort och inte allt för naket, ska jag här berätta vad som har bidragit till denna un capítulo nuevo blogg.

...
Jag skulle gift mig den femte september.
Det blev inte så...
Istället bor jag, från och med idag, i en tvåa några portar bort från den förra lägenheten.
L kommer att byta våran lägenhet med en kompis till mig som bor tre kvarter bort.
Ella bor hos mig, måndag, torsdag och varannan helg (jag jobbar tis-ons).

...Men?! Vadå?! Nyss planerades det bröllop i all hast, det las ut en massa puttinuttiga familjebilder på bloggar högt och lågt... Vad har hänt?!
Ja...den frågan har jag ju fått höra ett par gånger, och även ställt den till mig själv ett antal fler.
I dom lugnaste vatten....
Eller...
Bakom fasaden...
...Nej, det finns verkligen ingen enkel förklaring.
Viljan att försöka, viljan att hoppas att allt ska vara bra, tron på att detta är bara en sån där jobbig fas som alla förhållanden går igenom, har varit så stark att det jobbiga har sopats under mattan. Det betyder inte att det inte finns där, men, det låg ju under mattan, då ser man det inte. Inte förrän det jobbiga blir som en stor hög som tillslut blir jobbig att gå på och onekligen ser märklig ut där under mattan. När jag vågade, eller bestämde mig för att lyfta på mattan upptäckte jag att högen hade vuxit sig så stor att den bara rasade hur mycket jag än försökte hålla den samman.

Det har gått ca en och en halv månad sen jag lyfte på mattan.
Och tiden sen dess har varit den värsta rollercoastern i mitt liv!
Det har svurits, det har skrikits, det har pratats, det har skrattats, det har varit tyst, det har gråtits och framförallt har det tänkts en väldans.

Vi går i familjerådgivning. Det är inget att skämmas över har jag insett. Det är något bra. Lite coolt kanske tillochmed. En fyra års relation går inte bara att dammsuga upp. Och särskilt inte när det finns en oskyldig Ella med i bilden. Det här måste avslutas (jag hittar verkligen inget bättre ord) på bästa möjliga sätt, för Ellas skull! För jag och L kommer alltid att ha med varandra och göra, vi kommer Alltid att ha en sak gemensam, en otroligt stor sak, det största och viktigaste i mitt liv; världens bästa dotter. Därför, bla, är familjerådgivning en bra grej, där kan vi prata om vad vi känner och hur vi ska lösa allt på bästa möjliga sätt utan att det kanske spårar ur, där finns det en tredje utomstående part som kan bolla tankar och ideer.

En del som har träffat mig under den här perioden har varit förvånade över att jag verkat så glad. "Glettig" har jag fått höra. Jag är allt annat än glettig.
Det här har varit svinjobbigt för mig med! Men, på samma sätt som jag måste tillåta mig själv att vara svag och få vara ledsen, så måste det också vara okej att vara glad ibland.


...så så är det...

Annars då?

Det tar jag imorgon. Efter en hel dags packande och flyttande är jag totalt slut.